SOUL II SOUL – NÄR BASEN FÖRÄNDRADE BRITTISK SOUL

25 oktober 2026

London, omkring 1990. En svart T-shirt med guldtryck, en klubb i Brixton och ett sound som förändrade brittisk soul. Historien om Soul II Soul handlar om betydligt mer än två stora hits.

London, Camden och en svart T-shirt

Jag minns fortfarande en svart Soul II Soul-T-shirt med guldtryck som jag köpte i Camden omkring 1990. Den användes jämt.

Det var en tid när London kokade av musikaliska idéer. Rare groove, hiphop, reggae, house och soul blandades på klubbar och i skivbutiker. Gränserna mellan genrerna var inte särskilt viktiga. Det var känslan och groovet som räknades.

Jag minns också en kväll på The Fridge i Brixton, där jag har för mig att Jazzie B stod bakom skivspelarna.

Det var något speciellt med Soul II Soul. Musiken, kläderna och klubbkulturen hörde ihop. Det var inte bara en grupp man lyssnade på. Det var en hel rörelse.

Från sound system till världens dansgolv

Trevor Beresford Romeo, mer känd som Jazzie B, hade sina musikaliska rötter i Londons jamaicanska sound system-kultur. Där var DJ:n, basen och dansgolvet lika viktiga som själva skivorna.

Under 1980-talet växte Soul II Soul fram som ett kollektiv av DJ:er, musiker, sångare och kreatörer. Klubbkvällarna på Africa Centre i Covent Garden blev en viktig mötesplats, och senare fick kollektivet även ett hem på The Fridge i Brixton.

Här blandades amerikansk soul och funk med reggae, hiphop och elektroniska rytmer. Dansgolvet fungerade som ett musikaliskt laboratorium där nya idéer kunde testas direkt på publiken.

När Club Classics Vol. One släpptes 1989 hade Soul II Soul hittat ett sound som var helt deras eget.

Club Classics Vol. One – konsten att skapa ett groove

Det mest fascinerande med albumet är hur avskalad musiken är.

Lyssna på Keep On Movin'. Basgången är djup och rund. Trummorna ligger stadigt men utan att stressa. Stråkarna skapar en nästan filmisk känsla medan Caron Wheelers röst svävar över arrangemanget.

Det finns gott om luft mellan instrumenten.

Och det är just där magin uppstår.

I stället för att fylla varje sekund med ljud låter produktionen basen, rytmen och sången få sitt eget utrymme.

Resultatet är ett sound som fortfarande känns märkligt modernt.

Nellee Hooper och kopplingen till Massive Attack

En av nyckelpersonerna bakom Soul II Souls tidiga produktioner var Nellee Hooper.

Han kom från Bristol och hade varit medlem i The Wild Bunch, det legendariska DJ- och sound system-kollektivet där även Robert Del Naja, Grant Marshall och Andrew Vowles ingick.

De tre skulle senare bilda Massive Attack.

The Wild Bunch blandade hiphop, dub, funk och soul på ett sätt som skulle få enorm betydelse för den brittiska musikscenen.

När Hooper började arbeta med Jazzie B tog han med sig mycket av samma musikaliska tänkande.

De långsamma rytmerna, den djupa basen och sättet att skapa stämning med ganska få musikaliska beståndsdelar pekade fram mot det som några år senare skulle förknippas med triphop.

Det är inte svårt att höra släktskapet mellan Club Classics Vol. One och Massive Attacks debutalbum Blue Lines från 1991.

Men där Massive Attack utvecklade ett mörkare och mer atmosfäriskt uttryck var Soul II Soul varmare och tydligare förankrade på dansgolvet.

Gota Yashiki – den japanska länken

En annan viktig person var den japanske trummisen och programmeraren Gota Yashiki.

Gota hade en bakgrund i Japans experimentella musikscen, bland annat genom dubgruppen Mute Beat och det elektroniskt orienterade bandet Melon.

1988 flyttade han till London och kom genom Nellee Hooper i kontakt med Soul II Soul.

Hans specialitet var att kombinera levande trumspel med elektroniska rytmer.

På Keep On Movin' arbetade han med att få programmerade trummor och samplade breakbeats att svänga tillsammans. På Back to Life använde han samplingsteknik för att få inspelade stråkar att sitta tajtare i rytmen.

Det var ett möte mellan tre musikaliska världar: Jazzie B:s sound system-kultur, Hoopers hiphopinfluenser och Gotas japanska dub- och elektronikbakgrund.

Efter Soul II Soul fortsatte Gota sin karriär med bland andra Sinéad O'Connor och Simply Red, där han medverkade under den framgångsrika Stars-perioden.

Back to Life – från a cappella till världshit

På den ursprungliga brittiska albumutgåvan av Club Classics Vol. One fanns Back to Life (However Do You Want Me) som en a cappella-version med Caron Wheelers sång.

Den version som senare erövrade dansgolven fick ett helt annat uttryck.

Trummaskiner, samplade breakbeats, syntbas och stråkar från Reggae Philharmonic Orchestra skapade ett sound som var både elektroniskt och organiskt.

Back to Life nådde förstaplatsen på den brittiska singellistan 1989.

Men det verkligt betydelsefulla var kanske att Soul II Soul visade hur soulmusik kunde utvecklas med ny teknik utan att förlora sin värme.

Funki Dred – musiken vi bär

Soul II Soul förstod tidigt att musik och kläder hör ihop.

Den karakteristiska Funki Dred-figuren, skapad av Derek Yates, blev en symbol för kollektivet. T-shirts, jackor och andra plagg var inte bara merchandise. De var ett sätt att visa vilken musik och kultur man identifierade sig med.

Det är kanske därför jag fortfarande minns den där svarta T-shirten från Camden.

För musik handlar inte bara om vad vi lyssnar på. Den handlar också om vilka vi är, vilka vi känner samhörighet med och ibland vad vi väljer att ha på oss.

Vissa skivor följer oss genom livet. Vissa T-shirts också.

Ett groove som aldrig åldras

1990 följde Soul II Soul upp debuten med Vol. II: 1990 – A New Decade, med låtar som Get a Life och A Dream's a Dream.

Men det är fortfarande debutalbumet som bäst fångar ögonblicket när allting föll på plats.

Nästan fyra decennier senare låter Club Classics Vol. One förvånansvärt fräscht.

Kanske beror det på att Jazzie B, Nellee Hooper och Gota Yashiki förstod något grundläggande om musikproduktion.

Att det inte alltid handlar om hur mycket ljud man kan få in i en låt.

Ibland handlar det om vad man vågar lämna utanför.

Om mellanrummen mellan trumslagen. Om basens förhållande till kicken. Om en röst som får tillräckligt med utrymme för att bära hela låten.

Och om att ett riktigt bra groove aldrig behöver förklara sig.

Keep on movin'.

THE B-SIDE – DEEPER LISTENING

Keep On Movin' (1989) – Börja med basen och trummorna. Lyssna sedan på hur stråkarna och Caron Wheelers röst får plats utan att arrangemanget känns överlastat.

Back to Life (However Do You Want Me) (1989) – Jämför originalalbumets a cappella-version med singelversionen. Ett fascinerande exempel på hur produktionen kan förändra en låts hela karaktär.

Fairplay (1988) – Rose Windross på sång. Ett råare groove med tydliga rötter i Londons klubbkultur.

Jazzie's Groove (1989) – En påminnelse om Soul II Souls koppling till hiphopens samplingsteknik och DJ-tradition.

A Dream's a Dream (1990) – Ett fint exempel på hur gruppen fortsatte att utveckla sin kombination av soul och elektronisk dansmusik.