Soul Jazz – när jazzen hittade groovet

Soul Jazz – när jazzen hittade groovet

Det finns musik som imponerar, och så finns det musik som får foten att stampa i takt. Soul jazz tillhör den senare kategorin.

Under slutet av 1950-talet, genom hela 1960-talet och en bra bit in på 1970-talet började en ny gren av jazzen växa fram. Istället för att fokusera på avancerade harmonier och långa improvisationer hämtade musiker inspiration från gospel, blues, rhythm & blues och den framväxande soulmusiken. Resultatet blev en varm, jordnära och svängig jazz där känslan alltid stod i centrum. Hammondorgeln blev genrens signatur, och tillsammans med bluesiga gitarrer, själfulla saxofoner, vibrafoner och stadiga rytmsektioner skapades ett sound som fortfarande känns lika levande idag.

Soul jazz bekräftar det vi alltid trott — att jazz inte är en genre, det är ett sätt att tänka.

Lyssna på Spotify-listan när du läser vidare

Känslan före tekniken

Soul jazz handlar inte om att spela flest toner eller de mest komplicerade solona. Här är det groovet som leder vägen. Musiken lånar lika mycket från kyrkans gospel som från bluesen och rhythm & blues, vilket gör att den känns varm, mänsklig och inbjudande. Den är tillräckligt sofistikerad för jazzälskaren, men samtidigt direkt och lättillgänglig för den som kanske aldrig tidigare lyssnat på jazz.

Från klubbar till vardagsrum

Under 1960-talet blev soul jazz en av de mest populära jazzstilarna. Organister som Jack McDuff, Richard "Groove" Holmes och Jimmy McGriff blev stora namn, samtidigt som musiker som Grant Green, Lou Donaldson, Gene Ammons och Johnny Lytle satte sin egen prägel på genren. Deras skivor spelades på klubbar, i barer och hemma i vardagsrummen – musik att lyssna på, men lika mycket musik att leva till.

När hiphopen grävde fram originalen

Många år senare fick soul jazzen ett nytt liv. DJs och skivsamlare började gräva fram de gamla Blue Note- och Prestige-skivorna, och hiphop-producenter upptäckte snabbt att de innehöll några av de mest smakfulla trumkompen, orgelslingorna och vibrafonriffen som spelats in. Därför känns mycket av den här musiken märkligt bekant, även om man aldrig tidigare hört artisterna. För många av oss blev också Blue Notes klassiska slogan "You Gotta Hear Blue Note to Dig Def Jam" något av ett mantra. Den fångade precis det vi själva höll på med – att följa hiphopens samplingar bakåt och upptäcka originalen.

Samma skivor som hiphopen samplade blev också grunden för Acid Jazz-rörelsen i London — och för rare groove och jakten på det perfekta groovet.

För mig börjar den här resan med Gene Ammons "Jug Eyes". Den låten fångar allt det jag älskar med soul jazz – den varma tenorsaxen, det avslappnade svänget och känslan av att varje ton har en självklar plats.

En dörr in till jazzen

Den här spellistan är därför ingen samling 'svåra' jazzlåtar. Tvärtom. Det är musik som öppnar dörren till jazzen, en låt i taget. Musik som påminner oss om att jazz inte alltid handlar om virtuositet. Ibland handlar den bara om att hitta ett groove som aldrig vill ta slut.

För många av oss tog resan vidare genom Straight No Chaser. Tidningen och dess låtlistor blev en skattkarta till jazz, soul och funk. Och visst fanns det en särskild känsla när ett album eller en låt man redan hade hemma plötsligt dök upp på listan – ett litet kvitto på att man var något spännande på spåren. Den känslan av upptäckarglädje lever fortfarande kvar och är precis det som den här spellistan handlar om.

Musiken lever vidare. Utforska Soul-kollektionen och Jazz-kollektionen på Acceso — för dig som vet vad som svänger.

Back to blog

Leave a comment

Please note, comments need to be approved before they are published.