Acid Jazz: Jakten på det perfekta groovet
ACID JAZZ
Sent 80-tal.
Dingwalls. Camden. London.
I DJ-båset stod Gilles Peterson och Patrick Forge. På dansgolvet handlade allt om samma sak – jakten på det perfekta groovet.
Här dansades det inte till det självklara.
Det kunde vara:
• Charles Earland – Sing A Simple Song
• Pucho – Psychedelic Pucho
• Melvin Sparks – Who’s Gonna Take The Weight
• Charles Kynard – Zebra Walk
• Gene Ammons – Jungle Strut
• Azymuth – Jazz Carnival
…som fick dansgolvet att explodera.
Musiken kom från olika världar men talade samma språk. Jazz. Funk. Soul. Latin. Brasil. Rare groove. Skivor som ofta glömts bort av den breda publiken men som fick nytt liv genom DJ:s som vågade gräva djupare.
Gilles Peterson & Chris Bangs
När Acid House exploderade i Storbritannien började Gilles Peterson, Chris Bangs och andra DJ:s skämtsamt använda uttrycket Acid Jazz för att beskriva den jazz, funk, soul och rare groove som spelades på klubbar som Dingwalls.
Namnet fastnade.
Men Acid Jazz handlade aldrig egentligen om ett namn.
Det handlade om nyfikenhet — samma nyfikenhet som definierar jazz som sätt att tänka.
Om att leta efter musik bortom topplistorna. Samma grävande nyfikenhet som förde Jiro Inagaki och 70-talets japanska souljazz till nya lyssnare decennier senare.
Om att upptäcka att ett jazzgroove från 1971 kunde kännas mer framtid än något som spelades på radio just då.
Det var därför scenen blev så viktig.
Den blev också startskottet för en ny generation brittiska artister. Band som The Brand New Heavies, Galliano, Incognito, Young Disciples och senare Jamiroquai växte fram ur samma kärlek till jazz, funk, soul och dansgolvskultur.
Det som började som en handfull DJ:s och skivsamlare i Camden blev snart en rörelse som satte brittisk jazz och funk på världskartan.
Den byggde broar mellan jazz, funk, soul, latin, hiphop och klubbkultur. Mellan generationer. Mellan samlare och dansare. Jazz och funk har alltid talat samma språk — läs om funk som uppror och varför det svänget aldrig dog.
Från Camden till världen.
Och groovet?
Det svänger fortfarande.
Bootsy Collins, Maceo Parker och Fred Wesley var precis den typ av musiker som Gilles Peterson grävde fram — läs om Soul Power '74 och groovet som aldrig försvinner
