Soul Power 74 – när James Brown klev åt sidan

1 juli 2026

Vissa låtar är mer än bara låtar

De är groove.

Om vi på Acceso måste välja en enda soulfunk-låt som sammanfattar allt vi älskar med genren hamnar Soul Power ’74 med Maceo and the Macks väldigt högt upp på listan.

Allt började med James Brown

Det fascinerande är att låten egentligen började sitt liv som James Browns klassiska Soul Power, inspelad 1971 med den ursprungliga upplagan av The J.B.'s.

Några år senare plockades originaltejpen fram igen. Men i stället för att spela in låten på nytt lät James Brown Maceo Parker och Fred Wesley lägga nya blåsarrangemang ovanpå den redan legendariska inspelningen.

Resultatet blev Soul Power ’74, utgiven under namnet Maceo and the Macks – ett av James Browns många sidoprojekt på People Records. Det var ett smart sätt att lyfta fram sina musiker och samtidigt ge ut mer musik utan att allt behövde bära hans eget namn.

James Browns rytmsektion var grunden för allt — samma känsla som driver funk som uppror.

Två generationer av The J.B.'s

Det märkliga är att musikerna egentligen aldrig stod i samma studio. Rytmsektionen spelades in flera år tidigare, medan blåsarrangemangen lades på i efterhand. Två olika generationer av The J.B.'s möts på samma inspelning – ett musikaliskt möte som egentligen aldrig ägde rum.

I grunden hör vi den explosiva rytmsektionen med Bootsy Collins på bas, Catfish Collins på gitarr och Jabo Starks bakom trummorna. Ovanpå det kommer Maceos saxofon och Fred Wesleys trombon och ger inspelningen ett helt nytt liv.

När mästaren klev åt sidan

Men det som gör Soul Power ’74 så speciell är kanske att James Brown själv nästan försvinner ur bilden.

Mannen som byggde sin karriär på att stå längst fram, leda bandet och dominera scenen tog ett steg tillbaka och lät musikerna tala.

Maceo Parker uttryckte det en gång träffande:

"James Brown was the bandleader. We were the band."

Och det är precis vad Soul Power ’74 handlar om.

Maceos saxofon.

Freds trombon.

Bootsys bas.

Jabos trummor.

Ingen sång.

Ingen refräng.

Bara groove.

Där jazzen möter funken

Resultatet känns nästan mer som jazzfunk än traditionell soul. Inte jazz i klassisk mening, utan musik där varje instrument får utrymme att andas, svara och utveckla idéer över ett groove som aldrig släpper taget.

Det känns mer som en konversation mellan musiker än en traditionell singel. Ingen jagar en hit. Ingen försöker fånga radiolyssnaren.

De rider bara på groovet.

Det är exakt den gränslandet mellan jazz och funk som Acid Jazz-rörelsen byggde på — musik där varje instrument får utrymme att andas.

Ett groove som aldrig försvinner

Kanske är det därför Soul Power ’74 fortfarande dyker upp i DJ-set, radiosändningar och skivsamlingar världen över mer än femtio år senare.

Och kanske är det därför den också blivit en favorit bland hiphopproducenter, som genom åren samplat delar av inspelningen och låtit groovet leva vidare i nya generationer.

För vissa låtar åldras aldrig.

De fortsätter bara att svänga.

Just nu snurrar den här ofta hos oss på Acceso.

🎵 Maceo and the Macks – Soul Power ’74

Sätt på den.

Höj volymen.